Spare me!
Nu börjar jag bli lite less på personer med en otrolig självömkan som vill få det att se ut som att all skit i livet är alla andras fel. Jag blir jävligt less på att jag, bland andra, ska framställas som djävulen i dramat. FÖR SÅ ÄR DET INTE. Det är ju inte som att man inte försökt, men skeppet har ju seglat nu. Eller vänta, det gjorde det för ett ganska bra tag sen. Och vi hade faktiskt ingen skuld till det. Visst, vissa saker skulle jag ha ändrat om jag kunnat. Men det är ju lätt att vara efterklok. Men valet att aldrig vilja försöka var inte mitt, så jag känner ingen vidare skuld. Jag skulle gärna vilja ha det som förut, men du har tydligt nog, i en lång tid, visat att du inte vill ha det så, så nu vet jag inte om jag orkar bry mig längre.
Du hade din chans. Vi försökte, sen väntat jävligt länge. Nu har då jag väntat länge nog.
Du hade din chans. Vi försökte, sen väntat jävligt länge. Nu har då jag väntat länge nog.
Kommentera här
Postat av: sara
du det var inte bara dig jag tänkte på, det är bara en mini liten del av allt...det finns många som tyvcker så och det vet jag, så du ska inte tro att jag skrev ett helt irriterat inlägg om dig. Men det gör ju tydligen du om mig så då är vi väll kvitt. Desutom har jag försökt allt jag kunde men jag fick ingen respons och tillslut blev det bara för psykiskt tungt så då gav jag upp. Det är nog ingens fel utan vi har glidit eller växt ifrån varandra, men bara för att vi inte är lika nära som förut behöver du inte tro att allt dålit jag skriver i min blogg handlar om er/dig. Självklart är det väll inte säkert att ditt inlägg handlar om mig, men det skickar starka vibbar av det...
Trackback
